tisdag 11 oktober 2011

Symöte - Upprepning!















Hej, handarbetsvänner! Välkomna på symöte!

Stickning är att upprepa - räta maskor, aviga maskor. Har ni tänkt på att de där två maskorna är grunden för alla tekniker? Även den mest avancerade spetsjal eller den allra färggrannaste lusekofta består av räta och aviga maskor i olika kombinationer - varken mer eller mindre. Jovisst, det kommer ett eller annat omslag också och 2 räta tillsammans och sådant där, men ändå, grunden är räta och aviga!

Kanske är det just den där upprepningen som gör stickning så lugnande? Och kanske är det för att grunden är så enkel som jag numer tror mig själv om att kunna bemästra de flesta stickmönster? Visst blir det fel ibland, men fel kan rättas till... Bara man går metodiskt tillväga och gör om, bit för bit. Det är då, när det blir så fel att det inte går att rätta till på något annat vis, som man får ägna sig åt upprepning i en annan bemärkelse. Alla de där maskorna som man tålmodigt stickat måste rivas upp. En efter en... Det är oundvikligt att det blir så ibland. Att göra om är en del av stickandets konst. En teknik som man måste lära sig. Precis som resårstickning eller avmaskning.

Jag minns hur det var i början. Ett fel som upptäcktes för sent kunde göra mig så nedslagen att jag lade ifrån mig stickningen för att aldrig mer ta upp den igen. I någon låda eller slöjdpåse fick den ligga för tid och evighet. Jag litade nog inte att på att jag hade förmågan att själv rätta till och därför gav jag upp. Men sedan kom en vändpunkt, tålamodet växte precis som självförtroendet. Plötsligt var ett fel inte hela världen längre. Nej, det kunde rättas till bara jag tog det lugnt och tänkte mig för innan.

Och nu har jag gjort fel igen, alldeles väldigt fel;) För egentligen skulle jag visat er en rosa basker idag. Men precis innan jag skulle sticka de sista varven igår upptäckte jag en felstickning nedtill i spetsmönstret. Inte ett sådant där litet fel som man kan ha överseende med, utan ett stort fel som måste rättas till. Kan inte begripa varför jag inte lagt märke till det tidigare! Men gjort är gjort och jag tänker repa upp. Jag är inte ens särkilt irriterad. Jag försöker känna mig så förnöjsam som möjligt vid tanken på att sticka om nästan hela den där baskern. För en basker ska det bli, det lovar jag. En fin rosa basker till syföreningsauktionen nästa tisdag! Dessutom kommer den att dekoreras med en speciell liten detalj. Vänta bara så får ni se;)

Vad roligt att fler av er vill vara med på auktionen nästa tisdag för att samla in pengar till Rosa Bandet! Mer information om detta kommer i slutet av veckan.






















Under veckan som gått har jag inte bara stickat fel, jag har stickat en del rätt också;) Har ganska många saker på gång och flera av dem är blivande julklappar. Det gäller plaggat på bilden ovan. Jag blev väldigt inspirerad av Johannas tankar om en handgjord jul, och nu har jag börjat med det.

Hur går det för er andra? Har ni också stickat fel? Eller går handarbetandet som en dans? Lämna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan, så får vi andra se:

12 kommentarer:

  1. Ja visst är det irriterande när man upptäcker att man gjort ett jättefel och man bara MÅSTE repa upp!

    SvaraRadera
  2. Jag gör ofta fel. Ibland kan jag leva med det och ibland inte. Ibland hamnar garnerna i korgen för att jag tappar lusten men oftast är det inte själva stickfelen och upprepningen som gör att jag tröttnar på projekt utan dåligt skrivna beskrivningar. Ha det gott

    SvaraRadera
  3. hej maja.
    fin och tänkvärd text. oftast kan jag inte "leva med" att det är något fel i stickningen och trots att det är frestande att låta bli och bara fortsätta så repar jag upp. annars vet jag att jag kommer irritera mig på det lilla felet vareviga gång och banna mig själv för att jag var så lat. så gör om och gör rätt helt enkelt, men vad gör det egentligen? charmen ligger ju i själva stickandet, inte den färdiga produkten och på så vis får jag ju bara sticka lite extra =)
    ha en fin dag, kram eddy

    SvaraRadera
  4. Ja att sticka kräver verkligen tålamod, det är egentligen inte min grej, jag vill ha snabbt resultat men anledningen till att jag ändå stickar är att det är en perfekt sysselsättning framför tv:n. Det är ju liksom inte lika socialt att gå upp och sätta sig själv i syrummet på kvällarna.
    Ska bli spännande att få se baskern.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  5. Lättare att göra fel när man stickar något enkelt än när man gör något krångligt mönster. Beror nog på koncentrationen. Idag har jag gjort leksaker till valpen vi ska hämta om några veckor.Finns i bildspelet.

    SvaraRadera
  6. Ibland blir det inte rätt, håller på och river upp min rentröja skall sticka en ny, men det tog några veckor att komma fram till det beslutet. Jag är ledsen men jag hinner inte tillverka nåt fint till nästa tisdag. Tiden räcker helt enkelt inte till. Önskar dig en fin kväll/Gela

    SvaraRadera
  7. Jag stickar ofta fel, men det är helt okej, det är ju så mysigt att sticka, jag är så himla glad att jag lärt mig det! Det är så mysigt och samtidigt socialt, det är perfekt att sticka när jag är trött om kvällarna (vilket jag alltid är så här års) men även på andra ställen. På senaste tiden har jag haft stor glädje av min stickning på både badhus och sjukhus. Det känns helt okej att sticka fel när jag har så stor glädje och avkoppling med stickandet!

    SvaraRadera
  8. Det där har hänt mig massor av gånger också! Det enda positiva är att jag ofta lär mig nånting av det...För ett par år sen skulle jag sticka en resårstickad fuskpolo. Jag hade glömt av lite hur man gjorde resår, så jag litade på att jag faktiskt kunde utan mammas hjälp..Det kunde jag inte. Jag frågade pappa flera gånger om det inte syntes lite ränder och han såg fundersam ut och sa att jomenvisst, kanske lite där..När mamma kom hem rev hon upp alltihop, men var samtidigt snäll och stickade lika mycket igen.

    SvaraRadera
  9. Visst är det så:)
    Men jag tröstar mig med något jag läst/hört från Amish-folket i USA;De gör ju helt underbara överkast, ofta i bara 2 el 3 ganska dova färger. I deras tro är ju enkelhet mycket viktig. Inga extra utsmyckningar, men de quiltar dessa täcken i fantastiska mönster. Det jag hörde var att det alltid medvetet syr något stygn tokigt för: "Endast Gud gör allting felfritt!" (Blir lite tokigt tycker jag nog, men ändå...) Därför har jag gjort något "knas" i mina livsrutetäcken. Ja, vill säga när jag inte upptäckt att jag redan gjort fel... Vanligast så:)
    Håller på med en lite annorlunda variant av sjal/halsduk, men den får nog komma på bild nästa tisdag.

    SvaraRadera
  10. Det blir lätt lite fel ibland . Om det är något litet brukar jag låta det vara men jag har inte stickat så jättemycket än.

    SvaraRadera
  11. Ingen länk från mig idag. Är i Stockholm på minisemester! Men jag stickade en barnvante i bilen på väg upp och minsann om inte avmaskningen i toppen blev något annorlunda än den första vanten... men det kan både jag och min 2-åring leva med :)

    Jag brukade vara så perfektionist att jag repade upp och fixade eller lade undan helt det projekt som blivit fel. Med åren som gått och mindre tid till handarbete så har jag överseende med så mycket mer av fel.
    Jag har ett bidrag till nästa vecka så jag är med på auktionen!

    SvaraRadera
  12. Äntligen fick jag lämna en liten länk. Sömnad och stickning har verkligen legat på is för mig, men så igår fick jag ett sug efter att sy lite på maskinen. Så det blev ett snabbt och enkelt mobilfodral. :)

    /C

    SvaraRadera